måndag 26 mars 2012

T5 - Crosslegging

Det må vara att sparka in världens öppnaste dörr, men om man i ren uttråkning surfar runt på Flashback vet man aldrig var det slutar.

"Sitta med benen i kors - feminimt??" -tråden:
https://www.flashback.org/t238471

För det första är det fascinerande att föreställa sig att trådskaparen faktiskt har så stora bryderier över att korsa sina ben. Han redogör för sina tankar kring huruvida folk tänker att han är "feminim", även om de inte säger något till hans ansikte.

Det hela mynnar sedan ut i en läsvärd diskussion med godbitar som:

  • varför pundare kan sitta så slimmat med benen i kors, nästan så att benen ser ut att sitta ihop 
  • huruvida pungen kläms eller inte
  • en anekdot om hur skolans mest feminina kille förespråkade benkorsning och därigenom manifesterade sitt mindervärde som person

Huruvida det är "feminimt" eller inte, får vi inget svar på, då Flashbackkommentatorerna för ovanlighetens skull inte lyckas nå konsensus.
Men vi vet i alla fall att mEnt tycker att det är "vidrigt feminint och jävligt bögigt att sitta så" och att zulan tycker att det kan vara "rätt trevligt att sitta med benen i kors, särskilt när man har gitarren i knät".

På Familjeliv.se, en annan guldgruva, reder man ut huruvida det är farligt att sitta med benen i kors.
http://www.familjeliv.se/Forum-2-114/m45021137.html
Alltså, här handlar det inte bara om huruvida det är bögigt, utan om det faktiskt också kan innebära ett hot mot hälsan.

Trådskaparen har hört att det kan innebära risk för foglossning. Hon tillägger att hon har suttit så i tjugofyra veckor och undrar om hon är körd. Med detta får man väl anta att hon under skapandet av tråden var gravid och var rädd för att en unge skulle ploppa ut bäst hon satt där och skamlöst korsade sina ben.

HeleneG ger dock lugnande besked, men Mymlan80 kontrar med att benkorsning kan orsaka åderbråck.


Det må vara som det vill med den saken. Det vi har lärt oss av detta är ändå att ingen kan sitta med benen i kors så tajt som en pundare.



Inga som helst paralleller mellan bild och text. 






måndag 12 mars 2012

T4 - Mobilsamhället




En gång i tiden var man tvungen att ringa hem till sina vänner för att få tag i dem. Ibland (ofta) var man först tvungen att prata med någon annan än den man sökte.
Vanligtvis en förälder eller något störigt syskon.


Var det kompisens förälder var man ibland tvungen att svara artigt på frågor man inte hade någon lust att svara på, och om man var tillräckligt lillgammal kanske man frågade något tillbaka.
Good times. Dagens barn missar det där helt.




Jag minns hur jag en gång ringde hem till en kompis, låt oss kalla honom Leopold. Vi umgicks dagligen jag och Leopold, och jag kände hans föräldrar, som man säger, mycket väl.

Jag frågar följaktligen om Leopold är hemma, varpå hans pappa börjar skratta. Jag förstår inte det roliga och frågar igen om Leopold är hemma. Då säger han att han vet att att det är Leopold han pratar med, och så skrattar han igen. Jag blir helt ställd, och säger att det är det inte alls det, för det är jag som pratar, och jag vill bara veta om Leopold är hemma.

Men icke, Leopolds pappa var helt säker på att det var hans son som pratade, och inte jag. Jag stod dock på mig och insisterade på att det minsann var jag som pratade. Jag tror till och med att jag försökte prata mer som jag, hur nu det skulle gå till. Det var väldigt förvirrande det hela, och efterhand som diskussionen pågick om vem det egentligen var som pratade, genant bortom allt förnuft. Jag började någonstans inse att jag inte skulle kunna övertyga honom om att jag inte var hans son, och funderade på om jag bara skulle lägga på luren.



Det är då jag gör det.

Det som, nu när jag tänker på det, fortfarande får skammen att svalla.

Jag böjer mig. 

Jag erkänner att jag är hans son, och att jag bara skämtade.

Därefter ville jag självfallet få samtalet ur världen så snabbt som möjligt, men ändå på ett naturligt sätt för att inte väcka hans misstänksamhet, nu när jag plötsligt bestämt mig för att vara en i familjen.
Så jag frågade vad det skulle bli för något till middag. Han svarade pannkakor. Och jag svarade att det var ju gott. Sedan sade vi farväl.

Lögnen avslöjades aldrig såvitt jag vet. Och det hände aldrig något liknande när jag ringde dit igen. Det var som om det aldrig hade hänt. Men det hade det, och ingenting var sig någonsin likt igen.







måndag 27 februari 2012

T3 - Smörpapper i drömfabriken


"Friends" "Happy endings"













Ross: Han med skilsmässorna,
han som har en on and off-relation
med annan i gänget
Dave: Han som blev lämnad vid altaret,
han som har en on and off-relation
med en annan i gänget















Joey: Han den tokige,
han den där playern



Max: Han den tokige,
han den där (homosexuelle!) playern















Chandler: Han den vanlige, han som är
tillsammans med hon den neurotiska


Brad: Han den vanlige,
han som är tillsammans
med hon den neurotiska















Monica: Hon den neurotiska,
hon som alltid städar
och är sjukt duktig på allting,
hon som aldrig kan slappna av
Jane: Hon den neurotiska,
hon som aldrig kan slappna av,
hon som städar och fixar...
och så är hon sjukt
duktig på allting jämt också














Rachel: Hon den vackra men förvirrade,
hon som... ja, det där med Ross...


Alex: Hon den vackra men förvirrade,
och så var det ju det där med Dave osv...














Phoebe: Hon den knasiga, den tokroliga,
hon som kanske inte är lika snygg som
dom andra men oj så crazy


Penny: Hon den där tokroliga,
crazy, quirky, goofy,
relativt sett lite mindre snygga,
men väldigt knasiga





måndag 6 februari 2012

T2 - Skifs är helt crazy







Vad är det som fascinerar mig så med Björn Skifs?

Är det hans otvungna stil? Hans förmåga att trots sina modiga sextio kan bära upp en Tors hammare runt halsen och samtidigt peka mot kameran och liksom: "här är jag, helt enkelt"?

Eller är det tankeprocessen bakom taglinen "still crazy"?
Skifs: "Vad är det vi fortfarande är? Medelmåttiga? Jävligt 80-tal? Kvar i fyrtioårskrisen? Nej, nu vet jag!"

Eller är det faktumet att Skifs verkar ha svårt att hålla sig upprätt om inte Lennie är i närheten?










Nej, vänta, den sista är nog inte Björn Skifs.
Old habits die hard, Lennie.
Tagline till nästa turné.




torsdag 2 februari 2012

Tanke 1





Per-Martin Svensson - Bonde söker fru, säsong 1.



Per-Erik "Pärra" Jönsson - Bonde söker fru, säsong 1



Per-Jörgen Östling - Bonde söker fru, säsong 4




Per-Olov Johnsson - Bonde söker fru, säsong 6





Pär-Ola Nyström - Bonde söker fru, säsong 6